Kinas robotbluff är propaganda om en teknologisk stormakt

Under de senaste åren har Kina försökt cementera sin plats som en global ledare inom robotik och artificiell intelligens. Statliga medier och officiella representanter målar upp en bild av ett land i teknologisk framkant, där avancerade robotar ersätter mänskliga arbetare och revolutionerar industri, sjukvård och samhällsservice. Men skrapar man lite på ytan, framträder en helt annan verklighet. Kinas robotar är långt ifrån de autonoma och intelligenta maskiner de utger sig för att vara. Istället är de bristfälliga, klumpiga och i ständigt behov av mänsklig hjälp för att ens kunna genomföra de mest grundläggande uppgifter.

Robotar som inte fungerar – men visas upp ändå

Kina är expert på storslagna teknologiska uppvisningar där humanoida robotar och avancerade maskiner demonstreras inför kameror. Dessa presentationer ger illusionen av att landet ligger i framkant inom AI och robotteknologi. Men bakom kulisserna är sanningen betydligt mer pinsam. Många av de robotar som visas upp är enbart prototyper som fungerar hjälpligt under noggrant kontrollerade förhållanden – och ofta kräver de ändå manuell assistans för att inte misslyckas fatalt.

Ett tydligt exempel på detta är de humanoida robotarna som presenterats vid kinesiska teknologimässor. Vid första anblick kan de likna avancerade motsvarigheter till japanska eller amerikanska robotar, men vid närmare granskning visar det sig att de knappt kan röra sig utan att välta. De klarar inte av att navigera ojämna ytor, hantera fysiska objekt eller ens hålla balansen utan stöd. Många av dessa robotar är i praktiken endast fjärrstyrda av mänskliga operatörer, snarare än autonoma system som bygger på avancerad AI.

Ofärdig teknologi, stora löften och tystade misslyckanden

För att förstå varför Kina fortsätter att lansera undermåliga robotar som ”världsledande” behöver man inse att den kinesiska teknologiska strategin är starkt knuten till kommunistpartiets propagandaapparat. Den teknologiska utvecklingen är inte primärt driven av innovation och vetenskapliga framsteg, utan av statens önskan att framställa Kina som en global stormakt. Detta leder till att bristfälliga produkter presenteras som färdiga och fungerande, trots att de i praktiken är långt efter sina västerländska motsvarigheter.

När dessa robotar misslyckas, vilket de ofta gör, rapporteras det sällan om det. Inhemska medier kontrolleras strikt av staten och misslyckanden döljs för den kinesiska befolkningen. Internationella aktörer som avslöjar bluffen möts ofta av förnekelse och anklagelser om att försöka misskreditera Kinas framgångar.

Detta gäller inte bara humanoida robotar utan även robotiserade fabriker, AI-drivna leveransrobotar och självstyrande fordon. Gång på gång har utländska investerare och experter upptäckt att de lösningar Kina marknadsför som revolutionerande helt enkelt inte fungerar i praktiken. I bästa fall är de halvfärdiga, i värsta fall är de rena kulisser.

Kina kopierar, men förstår inte tekniken

En av de största problemen med Kinas teknologiska ambitioner är att landet är beroende av att kopiera utländska innovationer snarare än att driva fram egen forskning och utveckling. Genom omfattande industrispionage har kinesiska företag och institutioner kunnat återskapa delar av utländska robotar och AI-lösningar, men utan den underliggande förståelsen för hur teknologin fungerar. Resultatet blir halvfärdiga produkter som ser imponerande ut på ytan men som saknar den sofistikerade mjukvara och robusta konstruktion som krävs för att de ska fungera i verkligheten.

Till skillnad från USA, Japan och Europa, där teknologisk utveckling sker genom öppna vetenskapliga samarbeten och konkurrensdriven innovation, är Kinas teknikutveckling strikt statligt styrd. Detta leder till att forskning och utveckling styrs av politiska mål snarare än av tekniska realiteter. När fokus ligger på att visa upp teknologiska framsteg snarare än att faktiskt uppnå dem, blir misslyckanden en naturlig följd.

Vad innebär detta för resten av världen?

Kinas propaganda om sina robotar har en tydlig inverkan på den globala uppfattningen av landets teknologiska styrka. Många tror att Kina är på väg att ta över ledarskapet inom AI och robotik, men i verkligheten är gapet till länder som USA och Japan fortfarande enormt. Den kinesiska modellen bygger på att dölja misslyckanden och överdriva framgångar, vilket innebär att den verkliga utvecklingsnivån är mycket svårare att bedöma.

För internationella företag och forskningsinstitutioner är det viktigt att se igenom Kinas propaganda. Att investera i kinesisk robotik är ofta en riskfylld affär, där löften om världsledande teknologi sällan håller. Istället är det en strategi för att locka till sig utländsk expertis och kapital, som sedan utnyttjas för att stärka Kinas egen industri – ofta utan att ge något tillbaka.

Även geopolitiskt har Kinas robotbluff konsekvenser. När landet försöker använda sin påstådda teknologiska överlägsenhet som ett sätt att stärka sitt inflytande, bör världens länder vara vaksamma. Kinas teknologiska narrativ används för att rättfärdiga en bredare geopolitisk strategi där ekonomiskt och teknologiskt beroende av Kina används som ett maktmedel.

Kinas robotlögn kan inte hålla i längden

Trots kommunistpartiets ansträngningar att övertyga världen om Kinas teknologiska dominans, kommer verkligheten till slut att hinna ikapp propagandan. Landets robotar kan inte leva upp till de storslagna löftena, och ju fler som får upp ögonen för detta, desto svårare blir det att hålla fasaden uppe.

Kinas robotbluff är ett tydligt exempel på hur landets teknologiska ambitioner ofta bygger mer på PR än på verkliga framsteg. För den som följer utvecklingen inom AI och robotik är det uppenbart att Kina fortfarande har en lång väg att gå innan de ens är i närheten av att konkurrera med världens ledande teknologinationer. Till dess kan vi förvänta oss fler spektakulära, men i grunden meningslösa, uppvisningar av stapplande och hjälplösa robotar – medan den verkliga robotrevolutionen sker någon annanstans.